20 September – Jamie kom till världen ♥♥♥
01.30
Jag bad Pontus att försöka sova och jag skulle försöka göra lika så. Men det gick inte alls bra, jag var dessutom redan supertrött på grund att mina förvärkar sedan tidigare nätter. Slumrade till någon gång i alla fall. När klockan slog 01.30 så ringde vi förlossningen för visste inte riktigt hur mycket jag orkade gå och ta värkar här hemma eller hur nära det var kvar. De bad mig försöka sova lite mer och vila en stund till.
06.25
Nu pallade jag på riktigt inte nå mer så nu fick Pontus ringa till förlossningen. De bad oss att äta frukost och komma in efter 07.00 för då kommer det ny personal.
07.10
Nu sätter vi oss i bilen och det var jobbigare att ta värkarna i sittande ställning än i stående, så var det för mig i alla fall. Jag fick en värk på väg till bilen och tre under bilfärden.
07.30
Äntligen framme, jag får sätta mig i en säng och de tar CTG på mig i cirka 30 minuter. Jag börjar noja och säger att de kommer skicka hem oss för jag bara kommer att vara öppen 1.5 centimeter. Men när de kollade så visade det sig att jag var öppen 5 centimeter!! WOHO tänker jag och vi blir nu båda supertaggad. Vi skulle alltså inte åka härifrån utan vår bebis!
(Härifrån och fram till att Jamie föddes har jag inte riktigt någon tidsuppfattning utan Pontus är den som har mer koll)
08.00 och framåt...
Nu är allt igång och jag är så taggad på att föda! Det börjar med att vi träffar vår barnmorska Emelie och hon visar oss till förlossningsrum 6 där jag ska föda. Hon berättar om vad som kommer hända framöver och om vad det finns för olika bedövningar. Det första jag gjorde var att få byta om till deras sjukhusskjortor och ta på mig de berömda nättrosorna och en gigantisk binda. Efter ombytet så ville hon ge mig lavemang för att jag förhoppningsvis skulle få slippa bajsa på mig under förlossningen (Vilket jag inte heller gjorde). Därefter låg jag i sängen en stund och tog mina värkar för jag var för trött för att stå upp. Jag sa att jag ville pröva lustgasen och den fick jag då ganska snart, fick börja använda den när en narkosläkare kom in för att sätta in EDA (epiduralen). Lustgasen var mest bara rolig i början, men senare under det intensiva värkarbetet var den underbar. Jag fick EDA för att jag skulle få chans att vila för att orka med att krysta senare med tanke på mina sömnlösa nätter med en massa förvärkar. När EDA hade ”kickat in” så kände jag ingen smärta alls och det var så skönt, jag behövde inte häller ha lustgasen. Under en tid fram så fick jag vila, jag snapchatade till mina vänner, smsade, ringde mamma, pappa och Kajsa och fick äta lunch.
12.30 – 16.05
Efter lite vila så tog barnmorskan hål på fosterhinnan så att vattnet skulle gå, det kom bara lite på grund av att Jamies huvud fungerade som en propp och inget vatten kunde komma ut (vattnet kom efter han kom ut och detta är tydligen väldigt normalt). BM satt en tråd på Jamies huvud för att mäta hans hjärtljud mycket lättare. Nu höll jag hårt i lustgasen och släppte den inte förrän jag fick börja krysta.
Det sägs att man ska öppna sig en centimeter i timmen men på slutet gick det supersegt och värkarna blev bara jobbigare och jobbigare så jag öppnade mig kanske en centimeter under två timmar. Det ledde till att jag fick värkstimulerande dropp, vilket gör att värkarna blir superjobbiga men är ett måste för att jag ska öppna mig fortare. Nu började jag även att spy som en fontän, det är på grund av att bebisens huvud kommer ner och när det rör en viss punkt så blir man illamående.
När klockan var 14.00 så var det personalbyte och det kom in fyra barnmorskor som tog över för nu var det inte länge kvar. Jag fick en massa olika dropp med bland annat glukos (??) för att jag skulle orka hela vägen då det inte är så bra att ha brist på sömn under en förlossning. Nu kunde jag känna hur tråden som satt fast på Jamies huvud flyttade sig lite längre ner, han var på väg ut! Jag var nu tvungen att stå vid ett gåbord för att han skulle komma ännu längre ner, nu var det riktigt jobbigt på grund av det enorma trycket ner, värkarna och tröttheten. Jag somnade mellan värkarna och var det bara 30 sekunder mellan dom. Då kom det in en barnmorska in med en pilatesboll som jag fick sitta på och det var så skönt att få vila lite. Pontus försökte trycka i mig en Zingo för att jag skulle få lite energi men jag vet inte riktigt hur det gick, jag vet att jag drack av den i alla fall. Jag höll på att falla bakåt från pilatesbollen så en barnmorskestudent som annars inte gjorde så mycket nytta satt bakom och höll i mig. Hon frågade om jag ville ha massage och jag tackade ja, men med tanke på att jag hade EDA så kände jag ingenting men jag lät hon sitta där och massera i alla fall haha. Nu fick jag ställa mig på knä i sängen och hänga över kanten så att tynglagen fick fortsätta hjälpa till.
När klockan var cirka 16.05 så fick jag vända på mig i sängen och sätta mig i gynställning. Barnmorskan tog tag i mig och sa att det var nu väldigt viktigt att jag lyssnade på henne för nu skulle jag när som hälst få börja krysta. Kan också tillägga att det är sant det man hört om att det känns som att man håller på att bajsa på sig. De sa att man kunde se Jamies huvud och att jag kunde krysta. Vilken lättnad!! Den smärtan är inget jämfört med värkarna innan, det var skönt att få krysta och att få känna att man har lite kontroll över sin kropp. Jag ville krysta hela tiden men barmorskan sa att jag bara skulle krysta när jag hade värkar. Men med tanke på att jag hade fått EDA så kände jag inte av när jag hade mina krystvärkar, så jag pressade bara. Från det att jag hade börjat krysta till att Jamie föddes 16.19 så hade det gått 10 minuter. Det var så skönt att det inte tog lång tid för jag hade en rädsla för att behöva föda med sugklocka som jag bara hört skit om. Men nu äntligen var han ute och allt gick så bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar